Ett dystert inlägg
Vaning för dystert inlägg
Jag orka inte mer... varken psykiskt eller fysiskt. Hela denna veckan har jag vart som en senil 80 årig tant som behöver rullator. I onsdags undrade Tesse vad det va för fel på mig. Kanske inte konstigt för jag hade vart helt borta under lektionen. Typ suttit och stirrat in i väggen och inte lyssnat ett skvatt. Idag var jag så trött att mina ögonlocka höll på att falla ihop. Min kropp känns som den ska ramla ihop och jag ha knappt kunnat gå i trapporna så ont har jag haft i mina ben. Innebandyn går åt pipan och jag finner ingen glädje någon stanns... Men vart har det rätta inställningen tagit vägen och vart har han som en gång sa att med rätt inställning gå allt tagit vägen.
Jag är trött på allt och alla. Tur min lilla Erna kunde liva upp mig med ett biobesök i onsdags iaf- det behövde jag även om en hel drös med läxor väntade efter.
Just nu behöver jag komma hem till skogen. Glömma allt med innebandy, skola och idioter. Ta mig ett bad med tända ljus och för en gång skull bara tänka på mig själv. Men har visst match på lördag... Men vad är det för mening att spela när allt gå åt helvete för mig :( INget bli som det ska. Jag orka inte lägga ner mer tid på att göra allting bra...
// j
Ja mysigt var det, och läxorna klarde vi tillslut trotts allt, nu ska vi vila upp oss i helgen så vi är fitt for fight när vi börjar på måndag och jag fyller 18 :D vi klarar det tillsammans <3
